VAR DET BÄTTRE FÖRR?

Jag och mina kära vänner diskuterade just hur ball man var när man gick på högstadiet. Hur man klarade sig utan mössa, med bara en tunn kort jacka och jeans, och förmodligen låga skor, även om det var 25 isande grader kallt. När någon lärare frågade om man inte frös svarade man tufft 'nää, det är ju varmt!', samtidigt som tandflisor sprutade åt alla håll för att man hackade tänder så våldsamt. Däremot inomhus verkade man frysa, för där krävdes ofta jacka. För det är ju rätt ballt.
Nu däremot måste vi vara sjukt ocoola - nu är det mössa, vantar, fjällräven/gås, täckbyxor och skoterkängor på så fort temperaturen börjar krypa under minusstrecket, man kan ju råka frysa liksom. Det är nog bäst att höra av sig till PRO omgående så man inte missar några av deras aktiviteter, det kanske är bingo med jackpotvinst snart, 10 kilo kaffe. Tänk vilken dröm, det är ju nästan för bra för att vara sant!

Det känns att jag börjar närma mej ålderdomen. Efter en helg med två matcher är jag våldsamt osmidig i kroppen, jag vill helst bara ligga stilla. Kanske man skulle försöka boka en dubbelsidig höftledsoperation också?
Men..efter 111 skott mot sig på 120 spelade minuter kanske man har rätt att vara lite sliten.

DRAMA QUEEN

Jag dör av skratt. Slog just på teven och började zappa lite, hamnade på MTV. Vad visas där om inte Scream queens, där det är några tjejer som tävlar om att få en roll i Saw VI. Just nu ska dom ställa sig upp ur en sjö av 'blod' och skrika på någon som tror att hon har dött. I scenen ska dom visa vrede, förmodligen skriker dom väl på den tilltänkte mördaren. I dom här enskilda intervjuerna är det en som berättar om hatet mot sin pappa som aldrig var där för henne när hon växte upp. Och visst, det kan väl vara jättebra att få agera ut det, men det blir bara så otroligt konstigt när hon gör det iförd bikini, badandes i en damm fylld med något som ser ut som hallonsaft.

Stämningen är som i mitt favoritprogram Biggest loser, när dom berättar om varför dom har blivit tjocka, men det går inte riktigt fram när dom istället berättar om varför dom alltid har drömt om att bli rysar-skådisar.
Nu finns det alltså Top Model, Biggest Loser, So you think you can dance, Scream queens och några hundra till nyskapande program..vad blir det härnäst?!
'Vem vill bli hjärnkirurg?' kanske. Man tar helt vanliga människor från gatan och skickar in dom på ett sjukhus. Väl där får dom utföra operationer på intet ont anande medmänniskor, och den som gjorde minst fel får välja spritsort till kvällens fest först. Dessutom pågår det en parallell tävling där den som ligger med flest medspelare vinner en bil och VIP-kort på Spy Bar.
Vore inte det nåt?!


Nu ska dom ligga i facken inne på ett bårhus, målet är att dom ska börja gråta och må dåligt och sen recitera en barnramsa. När ska vansinnet ta slut?!

BEDRÖVLIGT

Kära bloggläsare, medmänniskor och Let's Dance-tittare, jag har återigen något viktigt att säga till er.
Det är med sorg i hjärtat jag konstaterar att Agneta Sjödin inte längre är med i programmet. Hur tänker man då?
Av dom två avsnitt jag har sett, har hon varit höjdpunkten. Hon har iallafall kunnat dansa! Så är det upp till folket att avgöra, och vad gör man då?! Jo man röstar kvar hamburgarflipparen med en tunga som alltid hänger utanför munnen och snickaren som är denna säsongs clown. Alltid dessa clowner. Är det ingen annan än jag som tycker att det är direkt genant att kolla på?! Som i idol..när vissa kommer in och sjunger får jag starka impulser som säger åt mej att slita ut ögonen och trycka in dom i hörselgångarna så att jag både slipper se och höra.
Jag har hört att man kan byta kanal, men det verkar inte funka.

Hemskt är vad det är iallafall! Största skandalen sen Laila kom tvåa, I'm telling you.

NAKENSTUDIER

Inte hade jag i min vildaste fantasi imorse kunnat ana att jag innan dagens slut skulle ha hamnat i en sjukhussäng på skolan, utan byxor eller sockar!
Visst låter det skumt?! Det var det, kan jag lova!
På schemat för dagen stod det bland annat trycksårslab. Naiv som jag tydligen är, trodde jag att vi kanske skulle pilla på skelett och dockor och så vidare, och försöka förhindra trycksår. Oj så fel jag hade.
Efter världens, och då menar jag världens längsta namngenomgång, där det tog 40 minuter att få fram 13 namn, var det dags för oss att sätta igång praktiskt. Och vad säger då vidundret till lärare?!
'Nu ska ni göra så att det är en som får ligga i sängen, och låta dom andra känna på tryckpunkterna, så att ni kan märka ut dom sen. Ifall att ni nu inte vill ligga helt öppet så kan ni ju vira in er i filtar. Men ni behöver bara fokusera på det nedanför midjan.'
Vid det här laget hade mina ögon skjutits ut ur huvudet, strippa på skolan?! Dock såg jag till min glädje att en av mina gruppmedlemmar hade strumpbyxor på sig, så då tänkte jag att det var lugnt, dom är ju synnerligen tunna, och lätta att känna genom. Då är det återigen någon som sätter en peng i läraren, som utbrister 'Nej men det går inte! Det går absolut inte att känna genom några klädesplagg! Det måste vara direkt på huden!'
Hela gruppen, inklusive jag själv tvärvägrar, hade det varit en hästhoppningstävling och jag hade varit hästen hade jag stannat så fort att ryttaren hade fått sig en flygtur upp på läktaren.
Men så händer något - jag får totalt hjärnsläpp.
Jag hör min röst säga att jag ska offra mej för dom andra, att jag ska vara försöksdocka. Så fort jag har sagt orden återfår jag kontrollen över min egen kropp och inser misstaget jag just har begått. Varför fungerar inte rewind-knappen i verkligen livet som den funkar på tv boxern?!

Mycket motvilligt hoppade jag upp i sängen, drog filten över mej och krängde av mej byxorna. Sen började hemskheterna. Lappar placerades ut på sittben, korsben, knän, fotknölar, höfter..ja överallt. Inte nog med detta - när lapparna var utplacerade skulle hela stora gruppen komma och titta vart vi hade satt ut lapparna. Indignationen var total.
Inte blev det bättre av att Voldemort i kvinnoform skulle börja knåda alla mina kroppsdelar vi visade upp. Där ett tag undrade jag om hon kände det som sin plikt att försöka perforera min hud med mina benutskott. När hon så bad mej att vända mej på sida, och samtidigt (o)avsiktligt armbågade mej i ögat var jag nära att vråla åt henne så att hennes hår hade stått rätt ut. Det gjorde jag inte.

När jag låg där på sidan lyckades Sebastian, som i en film, rycka loss armen på visningsskelettet vi hade framme. Detta bakom ryggen på läraren som precis var inne i en, enligt henne, gripande fiktiv historia om en gammal mamma med trycksår. Sebastians ansiktsuttryck, i kombination med armen var för bra för att vara sant, det gick inte att hålla sig för skratt. Jag bröt ihop i kudden, vilket fick alla andra att dö av skratt också. Läraren förstod ingenting.

Till slut, efter kanske en kvarts pina, med hela kroppen mer eller mindre uppvisad för gruppen fick jag så klä på mej. Det var bästa stunden på hela dagen. Efter den hemska upplevelsen fick jag svår frossa. Jag tror jag fick en chock.

Man slutar aldrig att förvånas, och en sak är säker;
följetongen om mitt hårda liv som sjuksköterskestudent lär ju fortsätta...

P.S Fellow students i SSK T2, ta på er shorts när ni ska ha denna lab, ett hett tips!

ETT SKEPP KOMMER LASTAT


FÖRLÅT

Förlåt mej, mina kära läsare! Igår bjöd jag inte på något inlägg, detta på grund av snöoväder och andra förpliktelser. Jag tackade gubben där uppe (och även mamma) för min nya Canada Goose, den var alldeles enormt ljuvligt att ha på sig på väg till bussen på morgonen. Nackdelen var dock att man fick en något större kroppsarea, vilket gjorde att man tog vind klart mer. Där ett tag var det svårt att hålla sig på marken, men det gick efter lite kämpande!
Efter skolan besökte jag Stuk för rekrytering till deras verksamhet. Skrev upp mej för både baren och trubadurlaget, så vi får väl se om jag kommer att ses i lokalerna framöver!
Till slut begav jag mej hem där vid 20.30, inne var jag dock inte förrän efter 21.00 någon gång, efter att ha varit lugn och förtroendeingivande co-driver till min kära mor, taxichauffören.

Idag har jag varit och fått mitt träningsprogram för ryggen, och vissa rörelser är definitivt inte bra om man inte tycker om att skämma ut sig själv. Ena övningen till exempel kallas för Elvis, behöver jag ens säga mer än så?! Där ska man stå, bredbent, med 'mickstativet' i raka armar, detta är ju dock en skivstång, och så ska man svänga sig fram och tillbaka. Sjukgymnasten varnade mej och sa att 'i och med att du är så rörlig kan du komma så långt bak att du inte längre orkar hålla emot..om stången blir tyngre än dej. Då faller du baklänges.' Bra att veta..det kommer definitivt att hända mej. Eller så vrider jag knäna ur led. Roligt.
En annan övning ser ut som en indiandans, tillägnad solen. Där står man på ett ben med en viktplatta i händerna och böjer sig först fram, samtidigt som ena benet följer med rakt ut bakåt, sen ska man räta på sig och istället dra upp knät mot bröstet. Mycket svår övning, man känner sig konstant berusad!

Nu måste jag avsluta här, har förflyttningslab!
Ska försöka hinna lägga in bilder på kläderna ikväll!

/Sitting Bull

AJAJ IGEN

Nu är jag lite ynklig igen, har varit och tagit twinrix och testet inför tuberkulos-sprutan. Tuberkulosgrejen skulle sprutas in i huden, och det mina kära vänner kändes rejält! Där ett tag började jag fundera om hon hade bytt ut kanylen mot en blåslampa istället, men icke! Tur var ju det, dock tror jag väl att jag kanske hade börjat ana något ifall jag hade sett gasolpumlan där..
Sen var det då dags för twinrix som injiceras i muskeln i axeln. Just när tantan sprutade in det gjorde det inte särskilt ont, men när jag ställde mej upp och rörde armen var det som om hon istället för att injicera vaccinet hade slagit mej upprepade gånger med knuten näve. Även detta tror jag att jag hade uppfattat ifall det verkligen hade hänt, men förhoppningsvis är det inte något vanligt förekommande fenomen.
Mamma som följde med levde omedelbart upp till mamma-oroligheten och sa åt mej att fråga om det verkligen skulle vara så där, så jag inte skulle behöva åka i 300 till sjukan. Det skulle jag tydligen inte behöva - hon sa att det var lugnt, att det kunde göra ont ibland. Det gör det, tanta!
Nu är det så illa att jag behöver hjälp på och av med jackan, så någon innebandyträning blev det inte för min del!

Och ja, som ni förstår är mamma hemma nu!! Happy times! Jag var en god dotter och hämtade henne från flygplatsen, sen bjöd jag henne även på lunch på stan.
Kan även berätta vad jag har fått;
  • 3 jackor
  • 4 par skor
  • 4 par solglasögon
  • 5 långärmade tröjor
  • 3 t-shirts
  • 2 klockor
  • en herrans massa sockar
  • ett bälte
  • säkert nåt mer, men jag minns inte!

CATCH ME

Fortfarande råder det tvekan - är det jag eller mamma som är den riktiga mamman?! Idag var ju nämligen dagen mamsen och hennes kumpaner skulle flyga från Peking till Köpenhamn till Stockholm, och detta går man ju liksom och tänker på, hur det ska gå och så vidare. Varje morgon när jag går upp lyssnar jag på radio, idag var inget undantag. Precis när jag kom in till köket och skulle börja röra ihop gröten hörde jag herr Birging säga '..och fortfarande inga spår efter..' vid det här laget tänkte jag för mej själv att det är säkert någon flygolycka, men samtidigt tänkte jag att jag skulle skärpa mej och sluta vara så dramatisk. Samtidigt fortsatte han '..överlevande från nattens flygkrasch..' Som ni förstår började skallen köra på 7000 varv på ettan just i den stunden, det kopplade absolut inte att mammas plan inte ens hade lyft från Peking än - det hade kraschat ett plan, och nu var det kört!
Inte ens när jag hörde slutet av meningen '..i medelhavet.' kopplade hjärnan och uppfattade att det var lugnt. Medelhavet, vars fan är det när morsan kanske sitter i planet liksom?! Vatten som vatten, gränserna är ju flytande! (Det är dock inte ett plan som just har kraschat!!) Till slut lyckades han klämma ur sig något i stil med 'Planet var på väg från Libanons huvudstad..' och kunde jag börja andas igen och mönstret på golvet var inte fullt så yrselframkallande längre. På en halv sekund blev man en dålig människa som tänkte 'jahaa..det var bara dom, ja men då är det lugnt!' Skämmas får man göra..
Med detta sagt kan vi nog se det som att jag är ett steg närmare mamma-sidan - irrationell oro brukar ju vara en specialitet hos det släktet. Jag får ta och skärpa mej, jag tror nog balansen blir återställd igen när den riktiga mamman kommer hem imorgon. Life is good!

ANOTHER ONE BITES THE DUST

Ikväll var jag tvungen att tvär-dammsuga för att jag skulle få mer besök än väntat, och då kan det ju inte se ut hur som helst! Folk brukar alltid vara så tjuriga när dom ska dammsuga, och jag brukar aldrig förstå varför. Det går ju så himla lätt och smidigt, inga problem alls! Detta är iallafall något jag brukar försöka intala mej själv inför varje session, men varje gång lyckas verkligheten överbevisa mej!
Först har vi det uppenbara problemet med alla fina (läs: förbannade helvetes jävla) möbler som alltid verkar stå på precis fel ställe hela tiden. Man flyttar en stol för att komma åt på ett ställe, men sen när man ska backa ut åbäket till sugare står stolen likförbannat i vägen. Hur är det möjligt?! Kan man inte bara uppfinna någon slags lyftanordning som lyfter ALLA möbler när man ska dammsuga?!
Sen har vi det här med dammsugarens funktionalitet. Vi analyserar ordet lite, damm - sugare. Av detta får jag ut att maskinen på något sätt ska dra i sig damm från golvet, korrekt? Varför är det då så att man allt som oftast istället går och puttar 'dammet' framför sig, alternativt inte märker att man inte har fått med sig skräpet, så att man när man precis ställt undan maskineriet ska fram med det igen och göra eftersugningar?

Jag ser ingen annan lösning än att installera sladdlös centraldammsugare. Det hade helt klart varit nåt! Måste bara arbeta fram en prototyp först. Det, eller den där lyftanordningen, nån blir det!


Var och tränade på Helex idag förresten, drog med mej pappa så att han skulle få prova på lite hårdträning. Det har ju varit sån där gratisträning hela veckan, fint! Vi kände oss sådär biffiga när vi hamnade i friviktsrummet tillsammans med hela Plannjas lag..särskilt pappa kände sig tunn. Till nästa gång vi besöker gymmet måste vi nog köpa sån där brunfärg kroppsbyggarna målar sig själv med, och rolla honom lite så han känner gemenskapen på något sätt!

CANADA MOOSE

Ibland märker man verkligen att man bor i Norrland. Som nyss - hade precis svängt upp bilen på uppfarten och satt och sjöng dom sista raderna i Jungleland, så tittade jag i backspegeln och det enda jag såg var två höga mörka ben. Först trodde jag att det var en förrymd häst - sen vände jag mej om, och vad står där om inte en älg?!
Där gick den och klev omkring på gatan, vilken jävla tur att den inte kom fram bara några sekunder tidigare, då hade jag kanske kört på den! Fatta att köra på en älg i sitt villaområde..galet!

Försökte fota den men det blev inte så bra..men man ser ju ett mörkt objekt iallafall.




- Det här var Sandra Nilsson, live från betongdjungeln. Over and out!

NEVER GIVE UP

Min lilla mamma verkar inte riktigt ha uppfattat det här med att det är 8 timmars tidsskillnad mellan lill-Sverige och stor-Peking. Imorse klockan 06.23 fick jag nämligen ett sms där det stod "Vad tror du om en goosejacka som är lagom på erika lite rörelsevidd:-) det ska ju vara lite ledigt. Eller för stor? Det är xs".
Man kan ju undra om hon väntade sig att jag skulle vara vaken den tiden..en lördag och allt. Nu var det ju visserligen så att jag vaknade av smset, men jag var långt ifrån frivillig till att vakna!
För det andra - hur i hela friden ska jag veta om den blir bra på mej?! Nog för att jag är översynt, dvs ser bättre på långt håll, men det där var nog till att ta i väl så mycket!
Jag skrev iallafall att det säkert blir bra, hellre för stort än för litet, jag vill inte se ut som en stoppad korv.

Senare på dagen fick pappa ett sms där hon frågade om jag skulle ha 38 eller 38,5. På vad?, kan man fråga sig. Jag meddelade att ifall det var skor vi pratade om så var 38,5 bra - fick inget svar så jag antar att sådant var fallet.
Det blir spännande att se vad hon kan ha grävt upp..hur många par skor jag får, haha!

Har hunnit vara en sväng på gymmet imorse också! Igår när jag skulle sova kände jag riktigt ångesten över utebliven löpning nu några veckor, så jag bestämde att det skulle det bli idag. När jag kom till Inpuls fick jag snabbt omarbeta dom planerna. Det var nämligen en sisådär sjuhundrafemtio miljoner människor där, varav sex använde de sex löpband som finns till förfogande. Jag blev så ledsen att jag ville sätta mej i ett hörn och gunga fram och tillbaka och nynna entonigt, men jag tog mej själv samman och styrde kroppen mot en cross-trainer istället. Tänkte att 'nu ska vi inte hålla igen', så jag valde Random hill, nivå 10 av 20. I början gick det ohyggligt lätt, jag undrade om jag ens skulle break a sweat. Några minuter senare var belåtenheten utbytt till fasa, jag undrade om jag ens skulle överleva halvtimmen ut. Det visade sig att när staplarna gick upp till taket på displayen var det ganska tungt, dvs. jag fick knappt 'skidorna' att röra på sig med min egen kroppsvikt om jag inte liksom hoppade varje steg, eller slet något oerhört i handtagen. Ett tag var det så jobbigt att jag nästan tvingade mej själv att börja tro på Gud och försökte tillbe honom, detta gick inget vidare. Min kropp verkade inse att extrema livsuppehållande åtgärder krävdes, för jag lyckades iallafall ta mej igenom alla staplar!

Extra jobbigt var det också då jag försökte hålla åtminstone så låg takt som bpm'et i låten jag lyssnade på, inte kul när det kom en uptempo-låt precis i högsta stigningen..

Imorgon blir det vanlig hederlig styrketräning, hallelujah!
Smell ya later, och hörni;

acti labores jucundi

FIGHTEN

Lunchen var minst lika god som väntat, om inte ännu lite bättre!
Det serverades helstekt ytterfilé i rödvinssås, philadelphiagratinerad lax & tre pastarätter. Jag äter ju inte pastan, men det som är till går ner bra! Dessutom är ju salladsbordet överjordligt!
Olivers i hjärtat, haha!

Så till bowlingmatchen..var det ens match kan man fråga sig?!
Sebastian krossade oss totalt, trots nyifyllda tatueringar på både överarm (humerus) och rygg (dorsum) som vätskade och hade sig. Efter två spelade omgångar hade han ca 200 poäng mer än mej..sånt är ju inte ens kul. Av denna anledning fick han ett antal mindre smickrande smeknamn, såsom 'ompa', 'det lilla äcklet' osv. Detta verkade inte påverka honom nämnvärt..jag förstår det inte! Nåja, vi andra räknade helt sonika bort honom från matchen och lät honom köra sitt eget race, samtidigt som vi slogs hårt om 'förstaplatsen'. Första omgången var jag såå nära att vinna, men det ville sig icke. Andra omgången däremot, där vi räknade totalpoängen skärpte jag mej på slutet och kammade efter många om och men hem segern. Jag gick från banan med kaxig Zlatan-gång och blåste bort röken från min imaginära pistol, samtidigt som jag tog emot stå..nåja, sittande ovationer från mina medspelare.
För att undergräva min precis omtalade storhet, och sätta det i lite perspektiv så kan jag avslöja att om man räknade ihop tvåan och treans poäng skulle Sebastian ändå ha vunnit. Då var man inte Zlatan så länge till.
Kul var det dock hursomhelst!

Förresten så träffade vi även Guds son där! Fast inte hette han Jesus..han hette nåt konstigt som jag inte minns!
Hursomhelst berättade han att han klippte gräset med en handjagad klippare medan Gud bara satt och kollade på. Och att Gud var 2.10 lång och vägde 160 kilo..stor kille det där! Dock var det nog bara muskler!
Det är inte varje dag man får träffa Guds son alltså..fin fredag alltså!

TO CHINA WITH LOVE

Nu är lilla mamma i stora Kina, jag är både avis och nervös! Avundsjukan kan väl alla förstå själv, nervositeten har att göra med att min mor kan vara lätt virrig ibland. Det här med att läsa skyltar är inte hennes starka sida, och ifall det bara är kinatecken tror jag inte det blir bättre. Att uppskatta avstånd är ett till område hon uppvisar vissa brister inom. Exempelvis när vi var i New York och hon tyckte att vi skulle gå till Ground Zero, för det var ju 'inte så långt'. Vi gick..och gick..och gick. Det visade sig att det var närmare en mil vi hade knallat. Men visst, jag fick mej ju ett par solglasögon längs vägen, så varför klaga?
Tack och lov är inte damen där själv, då hade jag väl bitit ner naglarna till fingrets fäste i handen vid det här laget, nej hon är där med några jobbarkompisar varav iallafall en har varit där förr. Känns mycket bra.
När jag skriver detta börjar jag tänka 'vem är det som är mamma egentligen, jag eller hon?'
Nåja, jag tror vi ska klara helgen jag och fader. Om inte får jag väl hyra in någon extramamma..



Mamma mu i Köpenhamn i somras


Om 1,5 h ska jag träffa några klasskompisar på stan. Vi ska äta en på pappret fantastisk lunch, och sen ska vi ta oss en bowlingmatch. Vi får väl se om man kommer levande ur den striden!

DAGENS I-LANDSPROBLEM

Ibland kan jag undra om min skola verkligen gör rätt för sitt namn - Luleå Tekniska Universitet. I flertalet fall skulle ett annat akronym komma bättre till pass; LOT - Luleå Otekniska Universitet.
  • Under nolle-p upptäckte jag att mitt passerkort inte fungerade, då var det någon som hade ändrat behörigheten på det - till vad undrar jag då? Finns det något lägre kast än student? Student-som-inte-ens-får-vistas-i-allmänna-skolutrymmen, kanske?
  • Igår fick jag höra att en kompis hade blivit 'utkickad' från sitt program då någon hade fått för sig att han hade ansökt om studieuppehåll, vilket han icke hade gjort. Till slut framkom det att det var en administratör som hade försökt avsluta hans tidigare programstudier, men även tagit bort dom aktuella. Det här med datorer alltså..nymodigheter!
  • Idag när vi skulle ha våran första föreläsning ringde läraren efter en tekniker för att få hjälp. Detta utan att ens ha provat själv först. Vad behövde hon hjälp med? Att visa ett dokument lagrat på ett USB-minne.
  • På en senare föreläsning krävdes det två tekniker för att slå igång en förstärkare. Alltså att trycka på en knapp. Inte ens teknikerna är tekniska - we're screwed!



Körde brutalbänken idag på gymmet. Den om något gör rätt för sitt namn. Hoppas att den gör underverk på tänkta kroppsdel också, annars blir jag lite vrång, så rolig är den inte! Dock är det himla skönt att hänga där upp och ner och sträcka ut sig..kanske man skulle nöja sig med det och skita i att hissa upp sig hela tiden?

BLOD

Idag påbörjade jag min bana mot att bli en ännu bättre samhällsmedlem. Är det möjligt?, frågar sig vissa. Ödmjuk som jag alltid är säger jag; jo det går, ty jag har nu varit och gjort anmälning och provtagning för att bli blodgivare! Dock verkar jag vara på gränsen, kanske så att jag nästan skulle behöva få blod själv, haha. Men det var ok iallafall!
Blodtryck tog dom på mej också och jag blev strängeligen tillsagd att när jag sedan har gett blod blir det inget med att ställa mej upp direkt efter, då risken då är tämligen överhängande att jag sedan får krypa på golvet och plocka framtänder. Jag försäkrade sjuksköterskan att jag skulle ha det i tankarna när den stunden väl kom.
Nu är det ungefär 1 månads väntetid innan jag får komma dit och dränera mej, först ska det kollas att jag inte har HIV eller andra otrevliga sjukdomar. Det hade ju varit lite småtråkigt att få ett sånt samtal hem kan jag känna - dock känner jag mej hyfsat lugn, har inte utsatt mej själv för några onödiga risker vad jag vet iallafall!

Idag blir det faktiskt ingen träning, är så slut i kroppen så jag känner att jag behöver vila.
Imorgon däremot kan det hända att det blir ett styrkepass på gymmet, är sugen på att köra en massa magövningar!
Visste ni att magrutorna man kan få att synas verkar vara det sista kvarlevande sen vi var "uppdelade" i fack, som maskar typ. Helt plötsligt tappar magrutorna en viss snygghet när man vet det..

HÄRDSMÄLTA

Det är fortsatt tufft mentalt att studera till sjuksköterska!
Idag hade vi föreläsning i munvård och jag tror att alla i klassen gick därifrån lätt vettskrämda.
Det sägs att skrämselpropaganda ibland har motsatt effekt, alltså att man helt avskämar sig, men jag tror inte sådant är fallet just för oss..
En klasskompis hade redan en tandläkartid bokad till nu på torsdag, hon var lycklig, en ringde och bokade så fort han kom hem. Själv tog jag vägen förbi apoteket där jag inhandlade; nya tandborstar, flux fluorskölj & en tungskrapa.
Dessutom hann jag tugga 4 tuggummin på dom 2 timmar jag var hemma mellan skola och träning.
Jag känner att detta enbart kommer att spä på mitt redan besatta tuggummituggande.

Utan att överdriva tror jag att jag kan lova att SSK T2 kommer att ha Norrbottens renast skinande tänder, iallafall ikväll!

P.S Under hud-föreläsningen satt jag med handsmörjan i högsta hugg. Är någon förvånad?!

HERRE

Jag skulle vilja hålla ett kort brandtal här;

Kära bussåkare i Luleå, och alla andra städer också för den delen -
vid rusningstrafik, var vänlig ta av er ryggsäcken/armhängesväskan.
Inte nog med att ni tar upp två platser där ni står,
ni delar även ut antalet otrevliga smällar när ni konstant ska stå och vrida och vända på er för att se vägen i en 360 graders panoramavy!
Så, på mitt allra vänligaste sätt ber jag er;
ta av er väskjäveln när det är trängsel, annars ska jag börja slita loss den och riva ner den till mattrasor!


TUR!

Livet är räddat, jag får träna på efter förmåga! Dock med vissa inskränkningar, men det tror jag att jag ska klara.
På torsdag nästa vecka får jag ett träningsprogram skräddarsytt för min rygg, det blir ju fint!
Domen lyder; jag har gjort något som har skadat musklerna i ländryggen, och detta blir inte bra i och med att jag så ofta hamnar i ytterläge på grund av min överrörlighet. Och vilken överrörlighet - till och med sjukgymnasten blev lite förvånad.

Nu ska jag iväg till skolan. Första dagen efter tenta, vi kör igång med ben-avsnittet i rörelseapparaten. Va härligt va?! Ingen mjukstart här inte, sånt är för mesar, inte för sjuksköterskestuderande.

Måste snabba mej lite!

PENGAR

Det är inte bara Erika jag ska ta ett snack med, det är även mamma och pappa verkar det som. Som liten tyckte och trodde jag att jag hade en ganska hygglig månadspeng på ungefär 100 kr. Detta var alltså erbjudandet från mor och far, och orutinerad som jag var accepterade jag det med hull och hår. Så här i efterhand kan jag säga att jag har blivit blåst, å det grövsta!
Michael Jacksons tre kids har nu en sammanlag månadspeng på i runda slängar en halv miljon. Detta räcker dock tydligen inte, utan dom behöver mer, därför ska den utökas till 660 000 kr. Jag ställer mej själv frågan; vad kan en 12, 11 och 7-åring ha för några utgifter som matchar dom summorna?! När jag var i den åldern gick pengarna till lördagsgodis och någon cd-skiva lite då och då. Av utsidan att döma går inte alla 500 000 till godis..ja det skulle vara om det var specialkarra influget från typ förenade arabemiraten eller något sådant, men jag tvivlar.
Om dom får så där mycket pengar nu när dom är små, undrar hur mycket dom tänker kräva när dom blir äldre..och undrar hur mycket jag kan kräva retroaktivt av mamma och pappa?
Bäst att jag sätter igång att förhandla omedelbart.

LIVING THE DREAM

Idag är jag lite ledsen..min älskade dator verkar sjunga på sista versen. Skärmen blir blå och så slår datorn av sig, har hänt nu 4 ggr på två dagar, så för tillfället lånar jag mors och fars klump.
Lillen får väl följa med till farbror doktorn på måndag och se om det går att göra något, den är ju bara 2 år!
Själv ska jag ju till herr sjukgymnast på måndag, jag hoppas innerligt att han inte ger mej träningsförbud för då kommer jag att klättra på väggarna - dessutom kommer jag att bli svårt deprimerad när jag ser musklerna förtvina. Nej så där vill jag inte tänka.

Inatt drömde jag att Bruce hade lurat alla att han bodde i New Jersey när han i själva verket bodde i Luleå. Närmare bestämt på Bergnäset på guldkusten. Jag drömde även att han var nära vän till familjen Lundberg. Erika, varför har du inte sagt nåt?! Vi ska snacka mer om det här sen du och jag, tro inte att du kommer undan! Hur som helst hade han klätt ut sig för att ingen skulle känna igen honom. Vem hade han då klätt ut sig till? Jo, Billy Joel!
Man kanske borde gå och få skallen undersökt ändå, kan ju aldrig vara hälsosamt att drömma så här konstigt.
Förra veckan drömde jag ju att Bruce var och hade konsert i Aula Aurora men att det var några som stormade scenen så hans körare blev asrädda och rev ner ALLA instrument när dom försökte fly, och Bruce själv var rosenrasande. Helt förståeligt.
Som sagt..inte hälsosamt.

ETT HÅRT LIV

Nu har det tamejfan gått för långt, facebook har spårat ur å det grövsta!
Det började med färger, sen blev det siffor, nu sjungs och dansas det med ekorrar i bilar. Dagisverksamhet är vad det är, men kan man slita sig därifrån?! Nej inte går ju det heller..
Samma sak är det med Let's dance, det är som en bilolycka..du vill inte se men du kan inte förmå dej själv att titta bort heller. Sitter i Linns soffa och tvingas se det - tog datorn för att jag tänkte att det skulle kännas bättre så, men icke, då orsakar facebook en hjärn-meltdown. En hård kväll det här!


ÖVERDRIFT

För några dagar sen var jag som vanligt på gymmet för att träna lite. Jag har nu på senare år börjat hänga en del i friviktsrummet, där även en stor del av muskelknuttarna är, obviously.
Döm om min förvåning när jag kliver in där och ser att alla bänkar är ommöblerade och på en bänk står en liten digitalkamera riktad mot en kille som står och gör marklyft.
Ännu mer förvånad blev jag när jag tittade lite närmare på killen och såg att det inte var en av dessa känn på mina väloljade muskler, jag har bara 5% kroppsfett. Utan en sån här mitt mål är att kunna bära min bil hem ifall jag får motorstopp. Ni förstår skillnaden va?

Jag hoppas innerligt att det inte var tänkt till någon blogg eller facebook eller dylikt, utan att det var för att han skulle kunna observera sin egen teknik. Trots detta känner jag ändå att det är att gå nog så långt att börja filma sig själv i gymmet, det finns ju liksom speglar ungefär vart du än vänder dej. Tycker du inte om att se dej själv i spegeln är inte friviktsrummet något ställe för dej. Det var ju lite smågenant att försöka börja träna där bredvid också, i och med att man inte vet vad syftet med filmningen är - kul om man skulle hamna där på någon Arnold-sida när man själv sitter och biffar med den vikt dom kör penishävningar med..nä hujeda mej!

Nåja, nu har jag viktiga saker att göra. Haha, as if!

CALLING DR. JONES

Jag sitter och kollar lite på Arbetsförmedlingen om det finns några väldigt lockande jobb ute inför sommaren.
Jag kryssade i rutan 'Jobb utan krav på erfarenhet', och vad kommer upp om inte överläkare.
Den mentaliteten gillar jag, jag kan tänka mej hur snacket går; äh, inte behöver du kunna så mycket sedan innan, du lär dej på plats. Du behöver ju inte göra så mycket själv heller, det är bara att kommendera någon sjuksköterska så är saken biff.
Det är en specialist inom internmedicin och kardiologi dom söker, så då förstår man ju att dom inte behöver någon som har testat förut - såna där hjärtstartarmaskiner jobbar ju rätt bra på egen hand!

Kanske man skulle ta och söka? Det känns som att det ligger ungefär på min ambitionsnivå.

TANKESTYRNING

Igår kväll hände en rolig grej jag glömde att berätta om.
Under våran lååååånga lunch vi hade efter tentan började vi snacka om att vissa i gruppen behövde klippa sig, jag kom fram till att jag definitivt var en av dom. Dessutom skulle en tur ner i färghinken vara välbehövligt.
Jag sa att jag skulle boka klipptid, men att jag inte riktigt har råd nu, så det får vänta ett litet tag.

Så igår kväll, vid 17.00-tiden, fick jag ett sms där det stod;
Hej!
Du har en bokad tid hos Annika imorgon kl 11.00.
Välkommen!

Avsändare; Salong Forma

Herrejestanes då, tänkte jag, nu räcker det med att säga något högt så sker det!
Tanken hann även gå genom huvudet att jag har fått en minneslucka, utan alkohol i kroppen, men jag avfärdade det alternativet efter ett tag..så virrig är jag ändå inte.
Jag tänkte att det var bäst att ringa dit och kolla vad som var i görningen,
och när det svarade sa jag som det var;

- Hej! Jag har fått ett sms där det står att jag har klipptid imorgon klockan 11..men jag har inte bokat den..
- Vi ska kika, vad var det du hette sa du?
- Sandra Nilsson
- Ja då ska vi se..ditt telefonnummer är 073-814..?
- Eh..jaa
- Ja, du har tid imorgon, klockan 11
- Eh..jahaa..för den har jag nog inte bokat
- Du har INTE bokat den?!
- Neej..inte vad jag vet
- Nähä, men vänta, jag ska kolla, det kanske finns flera som heter Sandra Nilsson
- Jaa, nog för att jag behöver klippa mej, men jag har nog inte råd just nu
- Haha, nä, nä men det finns en till..det blev nog bara fel. Jag vet ju ifall det inte kommer någon imorgon


Ja, så det kan bli! Det kanske vore något, tankestyrd bokning! Roligt var det iallafall!

2 STEPS AWAY

Det här är så bra så man får gåshud!




GARANTERAT MYGGFRITT

Det har blivit kallare ute igen, det fick jag känna på idag när jag stod och väntade på bussen med Erika. Det som är lite intressant är LLT's något egna, innovativa tideräkning. Deras '1-minut' och 'Nu' verkar inte riktigt överensstämma med gemene mans uppfattning av orden, inte heller stämmer de överens med varken min eller Erikas klockmakares tankesätt, då det under LLT's gyllene '1-minut' ofta går både 4 och 5 andra minuter.
Detta är ju nu ingen katastrof när det är någorlunda ljummet ute. När det blåser vad som känns som skarpslipat smågrus genom luften och byxorna verkar tunnare än ÖoB's toalettpapper, är det katastrof.

Nu tänker ni att detta är oviktigt, men då kan jag vänligt men bestämt tillrättavisa er, ty jag har precis läst psykologi och där lärde vi oss faktiskt att vardagliga gissel (såsom försening, bilkö, att tappa saker, osv.) i upprepad form kan ha en direkt skadlig inverkan på den psykologiska hälsan.
Så nu vet ni LLT, ni har hela Luleå stads (och även vissa turisters) mentala hälsa i era händer, men känn ingen press - åtgärdar ni det inte kanske ni får fler passagerare på eran nu prishöjda linje till Sunderby sjukhus, då blir ni allt glada. Det kanske är det som var planen från början..?!


Några andra tillfällen när man inte vill använda sig av LLT's tideräkning är;

  • när man gör ex. armhävningar på tid - "vi kör en minut till" känns plötsligt väldigt omotiverande
  • när man sitter i telefonkö och lyssnar på hissjazz med käcka saxofoner
  • när man ska öva på att hålla andan

DET BLEV FEL REDAN FRÅN BÖRJAN


Är det bara jag som är kinkig, eller borde Aftonbladet möjligtvis fundera på att byta rubriksättare?



Artikeln

LAGOM

Idag har mitt glamourösa liv fortsatt! Först åt jag en sagolik frukost på Elite Stadshotell med min alldeles fabulösa PT, efter det gick vi till Inpuls och tränade 45 minuter i våra svindyra träningskläder från Chanel, utan att svettas en enda droppe. Efter det åkte jag hem, duschade och tog på mej mina nya fashionabla byxor och därefter lunchade jag med mamma - trerätters!
Eller så inte.
Klockan ringde 0900, jag tittade mej vilset om i rummet, visste inte riktigt vart jag befann mej, men stället jag var på precis innan var klart bättre. Jag gick iallafall upp, rörde ihop samma gamla vanliga gröt och vräkte i mej 5 omega-3 tabletter. Efter det, hör och häpna, diskade jag ur tallriken! For och tränade, men inte var det några superkändisar där inte (inte ens nån dokusåpakändis)..bara jag och alla gubbar! Men dom är bra dom också! Svettades det gjorde jag..galet varmt, får hoppas att ansträngningarna genererar muskler, beach '10 här kommer jag!
Väl hemma var det ingen trerätters som väntade, nä det var kall räkcurrygryta (nu får man tydligen inte ens använda micron, jag DÖR) och wokgrönsaker. Och sen var det plugg som gällde..inte var det några möten med diverse modellagentur eller företag som vill ge mej parfymer och datorer. Konstigt det där..jag som är så glammig!

Men ska jag berätta en hemlighet? Lova att inte säga det till nån!
Okej, här kommer det: jag tycker om mitt liv ändå! SCHHH, det här får inte komma ut...

A BITE TO WRITE

Tentatilltugg - det skulle man kunna skriva en hel uppsats om i sig! Vad är mest prestationshöjande och vad ska man hålla sig ifrån?!
Jag vågade ju inte ta med mej mitt vanliga mellanmål (frukt + nötter) till tentan, ifall någon där är väldigt allergisk. I och för sig kan det ju vara bra att få lite praktik i akutsjukvård, men det kanske är nog så dåligt tillfälle..
Frukten tog jag med mej iallafall men det blev åtföljt av en halv xtravaganza-bar. När jag så skulle äta mitt päron slogs jag av tanken hur jobbigt det ibland är att försöka äta rätt. Där satt dom andra och tuggade på sitt smågodis och sina smörgåsar, samtidigt som jag satt där och smackade för fullt med päronsaften rinnandes längs kinderna, armarna och till slut även byxorna. Detta medan jag försökte besvara uttömmande frågor om Piaget, Bowlby, Stern..ja alla dessa gubbar.
Med morötter och äpplen är man ju och petar på bioproblemet igen, där man blir alldeles för högljudd för både sitt eget och andras bästa. Nåja, bar-en (känner att jag var tvungen att göra det övertydligt) funkade ju bra iallafall, den tjänade sitt syfte.

Det blev utan glasögon idag förresten, och tur var ju det, annars hade dom haft två feta handavtryck på sig nu. Jag kände att världen, och helt klart tentaproducenten, var emot mej idag! Vi får se om det gick vägen eller om det blev totalkatastrof. Fram tills att tentaresultaten meddelas kommer jag att förneka att jag ens har skrivit den, jag tänker inte låtsas om att den har funnits på denna jord. Det kan hända att det beteendet kommer att fortgå även efteråt, det är inget jag vet med säkerhet nu.

TENTAÅNGEST

Glasögon eller inte, frågade jag mej själv inför tentan idag.
Det hade ju varit bra att ha dom på sig, så man slipper anstränga ögonen så mycket, MEN har jag dom på mej är dom även i vägen när jag ska slå händerna för pannan och gnugga mej i ögonen i total panik. Detta är något som brukar hända varje tentatillfälle. Risken finns att det blir fler gånger än vanligt idag..psykologitenta som sagt.


Man ser ju lite mindre spöklik ut med glasögon på också..svårt val det här. Vi får se vad det blir!

Åh, jag märker att jag försöker skjuta ifrån mej tentapaniken på annat..nåja, så länge det funkar är det ju bra.

Nu måste jag åka och hämta upp Erika. Önska oss lycka till!




STUREPLAN, NORRMALMSTORG, CENTRUM..

Gårdagskvällen var en mycket trevlig, mogen kväll!
Vi samlades hos herrskapet Olofsson/Torstensson på Stonestreet för ett parti monopol, och vilken match det var! Erik började med att lägga ribban skyhögt med pjäsflyttning utan att "dutta" pjäsen mot gatorna då karln kan alla rutor utantill. Detta följdes upp med ett rasande tempo av tärningsslag, kortläsning och gatushopping. Stenhårt var det även när det kom till att hålla koll på sina egna gator för bötfällning - var det någon som vände bort blicken två sekunder samtidigt som någon parkerade på dennes gata blev resultatet no dineros.
Amanda, kvinnan som hade tjatat om att få spela monopol var den som åkte ut först, trots svår rövslickning för att möjligtvis få stå i enorm skuld till folk tills att hon "tjänat in lite pengar". Jag kan tänka mej henne i en liknande situation med maffian..det skulle inte vara vackert.
Nästa person ut var jag, jag tog det dock med lite stolthet, löste in gatorna och nöjde mej så. Matchen slutade alltså i en hård uppgörelse mellan värdparets två parter. Tyvärr missade jag upplösningen då jag var i en annan del av lägenheten just då, men jag kan avslöja att det till slut var herr Erik Torstensson som stod som vinnare, och vilken lycka han visade upp. Trots stor ansträngning att bibehålla neutralt ansiktsuttryck drogs mungiporna uppåt i sant Joker-manér. Nåja, vi gratulerar Erik till vinsten, samtidigt som vi hoppas att det dröjer ett tag tills vi spelar spelet igen, det kan bli nog så långdraget har jag märkt!
Men som sagt, trevligt var det!


PEPPARKAKSTE

Jag har ju, som ni kan gissa, försökt hålla mej från pepparkakor i jul.
Det är ju dock inte det lättaste när dom luktar som dom gör.
Därför är jag överlycklig över det pepparkakste vi har hemma just nu!
Det var förvisso mamma som fick det i julklapp, men jag måste ju få provsmaka lite, hehe.

Det smakar väldigt pepparkakigt, alltså ljuvligt!
Tyvärr är det väl inte jätteknaprigt, men man kan inte få allt här i världen!

 

Te överhuvudtaget tycker jag om väldigt mycket, man får dock inte glömma bort att dricka ett glas vatten för varje kopp te, annars blir man lätt uttorkad!

 

 

acti labores jucundi


TOP 10

En lista på 10 grymt bra låtar, mer tema än så är det inte!
Om några särskilda önskemål på listor finns tar jag emot dessa med öppen hand!


TOP 10 (utan inbördes ordning)

  • Smokey Robinson & The Miracles - The tracks of my tears
  • Calle Kristiansson - Walking in Memphis
  • Nina Simone - I wish I knew how it would feel to be free
  • The Who - Baba O'Riley
  • Nickelback - Something in your mouth
  • Robin Thicke - Superman
  • Stevie Wonder - Higher ground
  • M.I.A. - Paper planes
  • Sara Bareilles - Many the miles
  • Röyksopp - Röyksopp forever

Klicka här för att få upp spellistan i Spotify

CRAZY TRAIN

Jag har galen träningsvärk i magen idag! Detta trots att jag inte får träna - ibland är det ju nästan bra med illamående. Dock föredrar jag vanlig träning ALLA dagar framför sjukdom!
Mår i alla fall klart bättre idag, men jag vågar inte riskera att gå ut ifall jag skulle bli attackerad av otrevligheterna igen.
Det är väl ändå bäst att jag sitter hemma idag, har ju tenta på måndag i psykologi och jag känner väl inte riktigt att jag är optimalt förberedd. Jag har upptäckt att det är lite farligt att läsa psykologi då man börjar analysera sig själv väl så mycket. Vid några tillfällen har tanken slagit mej att jag kanske är en avvikande individ i behov av professionell hjälp, men efter viss eftertanke har jag vid samtliga tillfällen kommit fram till att jag nog ska lyckas klara mej vidare i livet på egen hand trots allt.
Vänta bara tills vi börjar läsa medicinsk vetenskap, jag kommer ju definitivt att hinna diagnostisera mej själv med åtminstone 2-3 sjukdomar. Det brukar sägas att kunskap inte är tungt att bära, men ibland kanske det är det?!
Jo, ta ovanstående med åtminstone två spadtag salt ;)



I PUT ON MY BLUE SUEDE SHOES...

Jag tror kärleken till skor går i familjen! Min katt är en riktig Nike-katt!
Även njutardelen verkar han ha vävt in i sin vardag, dock vet jag väl inte hur otroligt skönt det kan vara att ligga i en skolåda, det lämnar jag osagt! Han verkar trivas iallafall!



ARGA LAPPEN


Bilden är lånad från http://www.argalappen.se/


Lite så här kände man ju imorse, vid åttatiden, när någon drog igång slagborren när man äntligen hade lyckats somna lite lätt. Visst, det är vardag, och det räknas väl som arbetstid, men ändå..lite ledsen blev man.
Detta ägde ju inte rum hemma hos mej då jag bor i villa med mina tystlåtna föräldrar (nja, pappa är tyst iallafall, mamma vet hur man lever om..), utan i Piteå. Jag lider med övriga boende i huset om detta är något som sker ofta, inte roligt.

Samma sak är det i Linkans hus. Där är det nån kiddo som har sjukt hårda hälar som han/hon använder kraftigt mot golvytan. Går det inte att ta på ungen halksockar med skumgummiinlägg?

Jag vet, jag är otroligt gnällig nu, förstå hur jag kommer att bli när jag är gammal! Akta er, ungjävlar, ni kommer att åka dit så det bara ryker om det ;)


Nu har jag feber också, det går bra för mitt lag idag!

LESS

Att stå på knä på en toalett en hel natt är inte jättekul, det kan jag lova. Det finns klart bättre saker att ta sig för. Självfallet stod jag inte parkerad hela natten, men i flera omgångar.
Medan jag fick vila låg jag i soffan och såg Ellen DeGeneres, Nyhetsmorgon och lite annan natt-tv.
Så kan man ju också roa sig!

Nu ska jag försöka sova lite, och kanske dricka något..är helt uttorkad!

NU ÄR DET KALLT

Nu har jag och Erika varit så galet duktiga idag så ni anar inte! Vi har gått igenom inte mindre än FYRA gamla tentor, så det känns som att vi ska kunna klara åtminstone ett godkänt på båda tentorna.
Senaste tentan jag skrev trodde jag inte ens jag hade klarat, så rodde jag hem ett VG, det borde ju betyda något! Men nu ska jag inte vara sån, bara för att jag är lite kaxig kommer säkert att go south.

Något som också har gått åt helvete, eller snarare tvärt om, är temperaturen. 32 inte så jättesköna grader visade termometern imorse när jag vaknade. Man blir ju inte supersugen på att gå ut!
När jag skulle skjutsa hem Erika räckte jag henne motorvärmarsladden för att hon skulle lägga in den i bilen, den var då stel som ett spett. Man kan inte annat än skratta åt misären.
Trots att motor-/kupévärmaren hade varit i i flera timmar kändes det som att jag hade satt ner fötterna direkt på is när jag ställde dom på bilgolvet..skoterkängor hade nog varit att föredra!

Elda får man tydligen inte heller göra för mycket, nä då riskerar man ju att bränna ner hela huset, det känns ju också oerhört lovande! Det är lite pest eller kolera över hela situationen; elda inte och frys ihjäl eller elda och bränn ner huset..vad väljer du? Tur att pappa är eldkungen i vårat hus, han har full kontroll över situationen. Hoppas jag.

0762075608

Vem kan det vara?!
Fick ett sms nyss där det stod 'Tja. Hur är det?'
Kollade numret på hitta och eniro, men såklart inget fynd. Då googlade jag och då hittade jag minsann ett annat blogginlägg om människan som tydligen kallar sig för Nicke.
Det är många som har fått hans sms men ingen verkar känna honom.
Jag törs då inte skicka tillbaka iallafall, kul om räkningen skulle vara på några hundra extra..




Nicke, Nicke vem kan du vara?
Ty jag vågar icke svara
På ditt sms, det kanske kostar en slant
Eller så kanske du är rätt charmant
Jag hoppas att du får en trevlig dag
Men jag tror inte vi kan få något ilag



IT'S COLD AROUND ME

Jag tror jag har fötter, men jag känner dom inte!
Har varit ute och lekt raggare med Linn och Liina, vi hade blandade framgångar, vi är nog inte färdiga rallychaufförer riktigt än tror jag!



Avatar var riktigt bra, otroligt snygg film! Dock måste jag ju hålla med Kurirens recensenter om att storyn var lite tunn, men estetiken vägde upp för det, inget snack om saken!
När det är en så där lång film skulle man nästan behöva ha med sig en trerättersmiddag, man hinner ju bli hungrig, och toalettpaus borde ingå också, man är ju aldrig så kissnödig som när man inte 'får' gå på toa.
Man kan ju gå ut, men då måste man först och främst snubbla sig igenom en hel rad popcornätare, sen missar man väl allra troligast den mest spännande delen av filmen när man är ute, annars har man en osannolik tur!
Vi kan konstatera att biobesök är en mentalt och fysiskt krävande aktivitet, men med lite träning så ska det nog gå bra. Filmerna blir ju faktiskt lite bättre där ibland.

ICE AGE

Nyss hemkommen efter en isande kall promenad i 20-nånting graders kyla, det var så kallt att iPoden la av efter 15 minuter!
Som tur var hade jag med telefonen också som jag har hunnit ladda med lite musik, hade jag varit utan hade jag nästan lagt mej ner och självdött (tro mej, det hade inte tagit länge idag).
Det blev ingen lång promenad då jag ville ha både ansikte och extremiteter kvar i brukbar form, men det var skönt att få igång blodet lite i kroppen och röra lite på ond-ryggen.

Ska på bio ikväll med Linn, Avatar ska vi se!
Jag funderar lite på vad jag ska ha som biogodis. Förra gången hade jag vitkål men det funkade inte, det var alldeles för högljutt, inte okej när tuggningarna överröstar bions surroundljud! I och för sig var det få i salongen då, så om det är fler kanske tuggljudet absorberas lite mer, men det var nog ändå inte så lyckat. Undrar om det får bli morotsstavar igen..för det vet vi ju är himla ljudlöst, ehm.
Någon som har nåt tips?

LITE TIPS

God mo..förmiddag!
Har precis ätit en sen frukost och tänkte dela med mej av lite tips till er.
Min frukost består vanligen av gröt gjord på 0,5 dl havregryn, 1 msk psylliumfrön, ca 15 g solrosfrön, en liten klick äppelmos och en klick ekologisk smör. Till detta äter jag även ett kokt ägg. Grötportionen är något mindre än en "vanlig", vill fortfarande slimma till mej lite mer.
Men, åter till smöret; det är superbra att ta en klick i gröten då detta ökar på förbränningen och ger extra mättnadskänsla. Frukosten ska hålla dej pigg i minst 3 timmar efteråt, gör din det? Gör den inte det kanske du behöver mer protein i måltiden, eller mer kolhydrater, alla är olika. Håller du dej mätt på frukosten i minst 3 timmar minskar risken för att överäta resten av dagen.
Men se för guds skull till att äta mellanmål också, annars får du dom där blodsockerdiparna du verkligen inte vill ha!

Bra mellanmål kan vara:
  • ett (halvt) äpple + en näve nötter
  • keso + bär
  • en halv avokado + 2 skivor kalkon


 


LOOK A-LIKE

Sitter och kollar på Rock 'n roll hall of fame 25th anniversary concert igen, och jag tänker hela tiden på att Patti Smith på något outgrundligt sätt är lik en som jobbar på Kioskpiraten här i stan!

Patti Smith,

jag har tyvärr ingen bild på Kioskpiraten-kvinnan, haha


BESVIKELSE

Allvarligt talat, vad är det för fel på restaurangerna i Luleå?!
Jag och Amanda var sugna på en fin trettondagsmiddag, så vi beställde mat från Ripan, tänkte att det skulle vara bra. Vi beställde varsin fläskfilé-planka, men inte var det då vad vi fick!
Amanda övervägde i i stundens hetta att ringa och vråla åt dom, men hon hejdade sig..så här i efterhand tycker jag dock det var lite synd att hon inte ringde. Eller, att skrika hade ju varit onödigt, men man hade ju i alla fall kunnat fråga hur dom tänkte när dom gav oss det som i bästa fall var fläskkotlett men mycket väl kan ha varit råttstek..
Trist på 140 kr alltså..!
Nåja, sånt är livet..nästa gång blir det då att laga själv!

Vart nånstans är det här fläskfilé?!


OFOKUSERAD

Aldrig är man så sugen på att göra annat som när man ska plugga! Nu känner jag till exempel ett oerhört behov av att söka sommarjobb, städa, handla, administrera mitt mobilabonnemang - ja i stort sett allt förutom att plugga!
Enligt vad jag ser på facebook lider en stor del av min klass av samma problem, vi har konstaterat en epidemi. Undrar om det går att vaccinera sig mot den också? Isåfall är jag först på tur!


Har pratat lite med någon person på vårdcentralen också angående ryggen, domen lyder;
  • inga tunga lyft
  • ingen annan träning förutom promenader
  • så lite stillasittande som möjligt
  • undvika böjning
  • maximal smärtlindring
och om det inte har blivit bättre efter helgen ska jag ta kontakt med en sjukgymnast, alternativt läkare.
Life is good



ONE HUNDRED PUSH UPS

Klockan är 12, jag sitter och pluggar och pinas. Tyckte att en paus var välbehövlig så här är jag nu.

Ni som känner mej lite närmare vet att jag och min pappa nästan har börjat tävla i armhävningar, hur normalt det är vet jag inte, hehe. Hur som helst så hittade jag en rolig länk i Fitness Magazine; hundredpushups.com
På den sidan får man ett träningsprogram någorlunda utifrån sina egna förutsättningar för att så småningom kunna göra 100 armhävningar i streck. Dock tycker jag väl att det är nog så tung belastning beräknat utifrån sitt maxtest, men det där kanske är lite idividuellt.
En kul grej är det i alla fall, en riktig utmaning!

För ett år sedan kunde jag inte göra en enda armhävning på tårna, nu kan jag göra 28 i streck

 

 

acti labores jucundi


BYGGARE SANDRA

Inte följde jag med Linn & Amanda till IKEA idag, men det kan man tro att jag gjorde, för vad har jag gjort hela kvällen? Monterat en byrå modell Malm. Linn ringde i halvpanik och sa att jag skulle infinna mej hos henne omgående för att sätta ihop den. I och med det trodde jag att hon kanske hade börjat men kört fast. När jag kom fram blev jag dock snabbt varse om att så inte var fallet, vi skulle nämligen börja med att kånka upp lådorna från bilen. 68 kg upp till tredje våningen - inte precis vad jag hade längtat efter.
Nåja, det gick i alla fall bra att sätta ihop byrån, Linn var som tur var inte delaktig, då hade det nog inte gått fullt så bra, hehe. Hon satt istället på sidan om och trasslade i halsband och klagade över hur omöjligt det var. Ping, dagens i-landsproblem!

Nu ska jag vila lite i soffan och sen ska jag sova, blev ganska trött av värktabletten Linn bjöd mej på!





Början av instruktionen - jag tolkar det som att man inte får vara ensam och sur, utan två och glada!


acti labores jucundi

INTE BRA

Hemkommen från träningen - trots att jag kände mej som en gammal tant genomförde jag styrketräningen. Så här i efterhand känner jag att det var mindre smart gjort! Återigen var det det här med "är huvudet dumt.."

Efter träningen gick vi och käkade lunch på Thai thai, jag har aldrig ätit där förr och tyvärr kommer jag nog inte att göra det inom den närmaste framtiden heller, inget att rekommendera!
"Salladsbuffén" var magrare än bankkontot efter jul och den varma maten var slut hela tiden!
Inte smakade det särskilt mycket heller, nej jag blev besviken!

En bra grej har skett idag dock; har fått mina efterlängtade skor från sneakersnstuff!



EN VANLIG DAG

Jaha, då förlorade Sverige inatt..det var ju onödigt! Kan inte säga så mycket om matchen då jag ägnade mej åt att studera insidan av ögonlocken istället.

Sitter och fixar ut lite studiematerial inför de två kommande tentorna och ska snart byta om och fara till gymmet!
Vi får se om jag kan styrketräna något eller om det kanske blir konditionsträning istället, min rygg gör nämligen så att jag ser ut som Agda, 85 i vissa rörelser! Först trodde jag att det kanske var ischias, men efter att ha googlat det kom jag fram till att det inte var i närheten av mina problem. Tur att jag fick ett presentkort på massage i julklapp..

Nä..gymmet var det ja, see you later!

acti labores jucundi

LYCKA

En fantastisk låt från Rock & roll hall of fame 25th anniversary-konserterna
Det går inte att bli annat än glad när man hör den och ser gubbarna spela!

 

 

acti labores jucundi


TV-KÅNK

Så, here we go, nu har jag suttit och pillat ett tag på bloggens utseende och det är väl helt okej förutom headern, men mitt tålamod börjar vara farligt nära slutskedet och jag vill inte skrämma ihjäl katten med ett vredesutbrott. Det får se lite halv-tattigt ut ett tag tills jag kommer på hur man får bort kanten!

Vad har hänt idag då måntro?
Först lyxade jag mej själv med två snoozningar, det brukar aldrig hända, men jag har väl blivit slapp på den fronten!
Efter frukosten var det så dags för plugg, och gudförbannat så less jag är på psykologin! Det är otroligt intressant, men, hur kommer det sig att alla författare verkar tro att de får betalt per ord?! Sånt som skulle kunna rymmas på tre meningar tenderar de att dra ut på tre sidor. Förstå hur mycket "onödigt" man läser!

Efter ett tag ringde en av mina babes, Linkan, och frågade om jag möjligtvis kunde hjälpa henne att frakta hem en tv från onoff. Självfallet kunde jag det, om inte annat för att få komma ifrån böckerna ett tag.
I min enfald trodde jag att det skulle bli ett enkelt jobb att få hem den, en tv liksom..jag hade dock inte räknat med att de hade köpt tvn med landets största emballage! Där stod vi på parkeringen och försökte baxa in den i bagageutrymmet på deras XC60 (som inte direkt är någon småbil) men insåg efter en väldigt kort stund att det inte skulle gå. Linn tyckte att det skulle vara en bra idé att försöka trycka in den med våld, men där tyckte jag att det var att gå för långt, man ska ju få ut den därifrån också. Till slut, efter många om och men, och säkert många skratt från förbipasserande kom jag på att vi ju faktiskt kunde ställa den i baksätet. Sagt och gjort, den rymdes där utan större problem. Efteråt frågade jag mej själv varför jag inte tänkte på det direkt..men är huvudet dumt får kroppen lida.

När jag kom hem bjöds det på fantastiskt god middag - lax med västerbottensost och vitvinssky. Ibland är min mamma en riktig mästerkock!

 

acti labores jucundi


Nystart!

Nu mina vänner, nu är det återigen dags för bloggande!

Jag har saknat det så mycket, så nu känner jag att det är dags! Då tänkte jag så här; nytt liv = ny blogg! Alltså börjar vi om helt på nytt!

Förmodligen kommer jag att babbla på om allt möjligt, sån är ju jag, men något jag inte skrev så mycket om förr var träning och hälsa, det kommer att få ta lite plats i den nya fräscha bloggen då det nu har en ganska stor del i mitt liv!

Självfallet kommer jag att ge er lite musiktips också, annars skulle jag nästan begå "tjänstefel" känns det som!

 

Mer behöver jag nog inte säga i det här välkomstinlägget, ni ser ju vad som händer.

Om bara några minuter kommer ett vanligt inlägg, enjoy!

 

acti labores jucundi


RSS 2.0