Idag utvecklade jag min kulinariska ådra ytterligare - gjorde (med hjälp av mamma, fingret är inte i form) fiskbiffar. Egentligen ska det serveras som fiskburgare, men jag vill inte ha brödet, så jag serverar det som vanliga biffar med grönsaker istället.
Kolla så fina dom blev!

Den här veckan har vi börjat med allmän farmakologi och läkemedelsräkning. Trots att det är några år sen jag räknade matte senast tänkte jag att det nog inte skulle vara så svårt, det är ju bara högstadienivå på själva uträkningarna. Oj så fel jag hade. Till och med enheter känns avancerat, när man dessutom ska hålla på att späda fram och tillbaka (okej..fram, helst inte så mycket tillbaka) blir man inte annat än ledsen.
Vi räknade 3 uppgifter på föreläsningen igår. Det tog, med genomgång, 1,5 h. Det känns som att tempot kommer att behöva snäppas upp något för att det ska bli effektivt i kommande yrkesarbete, såvida man nu inte börjar tokanställa en massa sjuksköterskor till varje avdelning. Jag har mina tvivel.

När våran lärare sa 'Det finns ju dom i klassen som har gått samhälls och natur och räknat till matte C och D - utnyttja dom!', tänkte jag att om det är någon som försöker få någon hjälp av mej går dom då på en riktig nit. Nog för att jag läste matte C, men dom få (ack så få) kunskaper jag hade då, kände definitivt inte för att bli långvariga. Så fort jag visste att jag hade klarat det nationella provet i matte C (fyra poäng över G-gränsen, high five!) for dom på icke välförtjänt semester och har sedan dess aldrig hört av sig. 


Jag hoppas, och tror, på bättring. I värsta fall får jag väl börja tro på gud och tillbe den karln, han kanske känner för att hjälpa till..så det inte blir för fullt i himlen.

Ni vet ju att låtar kan få en att känna det ena med det femte, till exempel har jag en riktig happy friday-gladlåt. Den låten heter Chicken fried - det går inte att vara annat än glad till den! Sen finns det ju även låtar man blir ledsen till, eller ännu oftare, lyssnar på när man är ledsen. En sån låt för mej är Tidvis, av Lasse.
Ja, sen finns det ju arga, roliga, you name it-låtar.

Nu har dock något hänt som jag aldrig har varit med om förr; en låt har fått mej att tro att jag är olyckligt kär och att jag just har blivit dumpad. Jag kommer på mej själv med att nästan sitta och fälla tårar över mitt krossade hjärta och försöka att inte tänka på den jäveln som dumpade mej.
Sen tänker jag lite längre, och inser att det ju faktiskt inte är mitt liv denna tjej sjunger om, och att jag inte ens är kär. För att kunna få ut dessa överväldigande, icke äkta, känslor måste jag så titta på en massa serier där par bråkar. Det är alltså det jag har ägnat mej åt idag.

Vilken är då denna låt som får en helt off track, med vanföreställningar och känslostormar?!
Try sleeping with a broken heart av Alicia Keys.

Här kommer några bilder på kläderna jag köpte i London.
Köpte ett par skor också, men bild på dom kommer senare!

 

 

Man blir fan mörkrädd när man kollar i tabellen över näringsvärden för Max hamburgare och ser att GI-burgaren, näst efter Max de Luxe, är den med mest kalorier i.

 

Visst - GI är absolut inget mått på kalorier, utan bara på hur fort kolhydraterna bryts ner och tas upp, men man luras liksom med av klangen av 'GI'.
Nåja, det var tröstande att se att min Low carb-burgare 'bara' innehåller 389 kcal.


I fredags hade jag tentan i omvårdnadshandligar, och det var då i särklass det trevligaste jag har varit med om hittills i tentaväg. Jag fick sitta i ett litet mysigt rum i biblioteket, med bara tentavakten som sällskap - och vilken mysig liten tant det var! När hon upptäckte att jag var på väg att gå, kvart över elva, blev hon alldeles bestört, hon hade ju inte ens hunnit ha lunchrast än!
Tentan var nog inte så farlig den heller; om jag inte har gjort världens missräkning så bör jag har klarat den. Däremot är det utomordentligt irriterande när man inte kommer på svaret på dom allra enklaste frågorna, typ 'hur upplever en patient muntorrhet?'. Ja, vad vet jag, att det är torrt i munnen kanske?!
Till slut bestämde jag mej för att själv bli patienten, så jag spottade ut tuggummit, öppnade munnen på vid gavel och flåsade på så att det skulle bli torrt. Sen lyckades jag få fram några upplevelser som jag hoppas kan generera några poäng.

Imorgon blir det mikrobiologi, immunologi, infektionssjukdomar & rörelseapparaten - allt annat än roligt. Min kära mor har fått förhöra mej men tyvärr hörs det inte ens lite att hon har läst latin. Pappa jämför det med när farmor skulle förhöra min farbror på engelskan och hon läste orden bokstavligt..det kräver sin lyssnare för att förstå då, det kan jag säga!
Efter tentan drar jag till London, det ska bli härligt! Nu blir det lite sistaminuten-tentaplugg!

Sitter och läser på lite om teaterhögskolans verksamhet, bara för att det är intressant.
Kollade även listan över elever och häpnade lite över åk 3's namn.
Alla heter mer eller mindre ovanliga saker, förutom en stackare. Peter Jansson. Hur kul kan det vara att heta det när man har en klasskompis som heter Masaki?! Fast i och för sig sticker man ju ut på det sättet istället..genom att vara en Svensson.
Men stackars lärare på den skolan, det kan inte vara lätt att ha första uppropet alltså! Det var som när jag skulle vikariera på en skola och stod där med klasslistan och funderade på hur jag skulle gurgla och slå knut på tungan för att uttala namnen rätt..för jag hatar att säga fel!


Imorgon är det dags för tenta i omvårdnadshandlingar. Det ska nog gå bra. Har lyckats förhandla till mej att jag ska få skriva tentan som funktionshindrad, det ska fixas fram en dator till mej. Underbart! Annars hade det varit en utmaning på mer än ett sätt!

Hej mina vänner!
Nu har det varit lite action i mitt liv kan jag meddela. Vissa av er vet att jag har haft ont i fingret ett tag nu, och igår eftermiddag ringde jag till sjukvårdsrådgivningen för att höra ifall dom tyckte att det var nån idé att gå till vårdcentralen idag eller inte. Föga kunde jag ana vilket svar jag skulle få. Efter en snabb genomgång av symtom sa killen att jag var tvungen att komma in samma kväll så att en läkare fick titta på det. Snacka om att jag inte hade väntat mej det, i vanliga fall tycker jag snarare det brukar vara så att kroppsdelen knappt ska få sitta kvar för att man ska föräras en tid.
Klipsk som jag var insåg jag att ett besök på jourcentralen skulle generera en viss väntetid, så jag tog med mej min trogna följeslagare Sofie som moraliskt stöd. Detta var inte någon missräkning; efter 1,5 timma i väntrummet hade jag fortfarande inte ens fått anmäla mej. När jag väl fick komma in till läkaren gick det dock fort - det klämdes på 4 ställen och sen blev det akutremiss för röntgen.
Vi försökte göra det bästa av situationen, så vi svängde förbi Kvantum för lite färdkost på våran, som Sofie kallade det; roadtrip.

Genom röntgen for jag som en oljad blixt, där var det nämligen ingen före i kö. Lite tur ska man ju ha!
Ungefär där trodde jag väl att äventyret skulle sluta, att det var en rejäl stukning som jag hade trott. Men icke. Vi blev skickade ner till akuten där jag skulle få träffa en ortoped och hela faderullan.
Sofie trivdes inte så bra i undersökningsrummet, då hon fick lite seriemördarvibbar av utrustningen. Inte blev det bättre av att jag lurade i henne att gipstängerna var till för amputation av fingrar och tår. Det är ett hårt liv Sofie.

Ortopeden kom och berättade att jag har en fraktur på yttersta leden, och att jag dessutom har en skada på en sena, vilket gör att fingret blir mindre rakt - något som flera av mina vänner har uppmärksammat. För att åtgärda detta krävs en skena som jag ska ha på mej dag och natt i sex veckor. Det är ju inte så att man slår frivolter av lycka. Nåja, skena any day istället för ett krokigt finger!

Blir mycket konditionsträning framöver...

När jag i halvt raseri åkte in till stan för att lämna in min telefon passerade jag även förbi systembolaget i och med att phonehouse är 'granne'. Av förklarliga fredagseftermiddagliga skäl mötte jag ganska mycket folk. Bland annat gick det förbi en barnfamilj. Precis när vi var utanför entrén till systemet utbrast flickan, som inte kan ha varit mycket mer än 6 år; "åh, jag älskar systemet!"
Hade jag druckit något precis vid det tillfället hade jag definitivt varit lite simmigare i lungorna nu - som jag skrattade!
Man kan ju undra hur flickan har fått denna oväntade kärlek till detta syndens näste. Vi får väl hoppas att det är för alla snygga, färgglada flaskor, och inte för innehållet.

Jo, förresten, jag glömde att säga en sak som han, Nokia-killen sa. När jag sa att det är många fel på telefonen, utöver det uppenbara att den nu inte fungerar alls, sa han att "jo men det är ju en väldigt teknisk telefon". Jag vill inte vara den som är den, men borde inte en teknisk telefon rimligtvis fungera den också? Det känns som att den är ytterst oteknisk för tillfället.
Det kanske är något dom borde skriva med på skyltarna.."i och med att den här telefonen är okristligt dyr, och exceptionellt teknisk och multi-taskande så får du även räkna med att den inte fungerar. bara så du vet alltså. men det ingår ju faktiskt en månads gratis internet, så det borde ju kompensera."



Hade ytterligare en skum dröm inatt. Det spelades en låt - Ska vi älska, så ska vi älska till Buddy Holly.
Jag och person X i drömmen, gjorde slag i saken. Men inte var som helst..utan i ett minimalt klädskåp, ni vet ett sånt man har typ på gymmet. Seriöst, hur liten tror jag att jag är?!

Jävligt kul att man gör som det står på Nokias hemsida, och uppdaterar telefonens mjukvara för att den ska fungera bättre, men istället får en fullständigt obrukbar telefon i sin ägo.
Det stod att allt hade gått som det skulle med uppdateringen, och att det gick att använda den igen. Jo tjena.
Ringde till Nokias support, och förklarade mitt problem, varpå killen där sa att jag hade två alternativ.
Det ena var att göra som han sa och knappa in en kod, det andra var att skicka den på service.
Jag tyckte såklart att kodknappningen var det bästa alternativet. Detta tills jag såg att jag inte ens kunde få fram en jävla knappsats.
"Då måste du tyvärr skicka in den på service". NÄHÄ. Förbannade fan i helvete.

Dock ska jag inte vara arg på killen, han var mycket trevlig.

Men va roligt, då skickar jag iväg en totalt oduglig telefon, och blir kvar med en som slår av sig hela tiden. Det blir ju kanon.

Nationalencyklopedin öppnar verkligen för alla möjliga tänkbarheter;



Jag kan tänka mej en konversation kring ämnet;

- Älskling, var var det där djuret vi såg när vi var i Thailand?
- Hmm, menar du trådsvampen?
- Jaa, var det så det hette? Kan du inte kolla i NE?
- Okej!
Knappar in trådsvamp i sökmotorn
- Nej men du älskling, det kanske var strandpadda det hette?

Vet inte riktigt vart tandprotesen ska komma in i bilden dock.

Mina drömmar har återigen tagit skruv. Jag har fått i order att äta lite mer av alla näringsämnen, och inatt hade jag en dröm om protein. Jag var i gymmet och biffade mej, till och med mer än vanligt. Det var nämligen så att mellan varje övning tvingade jag i mej en rå biff, allt för att ladda inför beach '10 typ.
Och på tal om beach, jag drömde även att jag och några kompisar fick för oss att springa halvnakna runt kvarteret i snöstorm. Helt plötsligt hade vårat kvarter en strand, så vi sprang ner där, och vad såg vi där om inte människor som satt och "solade" halvnakna i snöstormen. Oerhört underligt.

Bör jag gå till en drömtydare? Tänk om det har slagit slint för mej totalt, jag menar om vi väver samman detta med husmorsinstinkterna, då kan vi klart och tydligt se att något inte står rätt till.

Nu har jag fått nåt sånt där husmorsdille igen! För några dagar sen gjorde jag kyckling med röd curry, vilket smakade alldeles sagolikt himmelskt. Jag vet, ödmjukhet är inte min starkaste sida alltid. Hursomhelst, idag gjorde jag biff med bambuskott och champinjoner. Det var också gott! Kanske det blir nåt av mej ändå? En riktig drömfru kanske..? Nej, nu ska vi inte ropa hej för fort här.
Dock bra att veta att man kan röra ihop kina hemma utan att behöva hosta upp över 100 spänn för lite mat!

Nog för att jag ska bli rik nu - har lagt ut en massa skor på Tradera, närmare bestämt 5 par! Återigen kanske det var att ta i lite, rik blir jag nog ej, men kanske mindre fattig. Dessutom blir nog mamma och pappa glada när skoförrådet tunnas ut något, så att vi rymmer andra saker också.

Fingret är fortfarande ur funktion. Dock kan jag räta på det nu, så lite förbättring har ju skett. Däremot kan jag nu böja det ännu mindre än igår, det verkar ju onekligen något underligt, men det löser sig nog!

Nu ska jag lägga mej och se Grey's Anatomy. Puss på er!

Lovade egentligen att skriva blogg igår, men jag fick förhinder i form av ett finger jag förmodar är stukat. Det förlorade snabbt alla sina konturer och blev prinskorvsartat, blått och helt sanslöst ont. Självfallet var inte detta en spontan reaktion som en blixt från klar himmel, nej viss yttre påverkan var det..i form av en fotboll.
Att sova gick inte jättebra, det är är lite svårt när det pågår en tungviktsfight innanför kroppens ramar. Svårare blev det också när jag drömde att jag var tvungen att ringa 112 när någon av mina vänner (oklart vem denne var) hade råkat ramla i skogen och kört in en kniv i magen. I drömmen blev jag rosenrasande på larmoperatören som först inte ville skicka en ambulans för att hon inte visste vart vårdcentralen/konsum på bergnäset låg, och sen även verkade helt obrydd i min väns tillstånd, ända tills jag sa att det var ett stort jävla hål i magen.
Då sa hon:
- Va? Är det? Hur stort är hålet?
Varpå jag svarade
- Sårhålan är x-centimeter
Och så svarade stolpskottet
- Va?! Åh fy fan va äckligt

Ja jag säger då det. Tur att det var en dröm, jag var som sagt mycket upprörd.

När jag vaknade var klockan 3. Jag undrade om det ens var värt att försöka somna om eller om det hade varit lika att gå upp. Efter viss diskussion med mej själv kom jag fram till att det var bättre att ligga kvar. Jag slog på teven och såg Private practise och House. Tyvärr somnade jag om innan den spännande upplösningen av House så jag fick aldrig veta varför kvinnan hade muskelkramper och hamnade i psykos. Det var ju synd. Det kanske hade varit bra att kunna på någon kommande tenta..undrar om man får använda House som referens? Det är ju strikt vetenskapligt.

Pappa är lite avis på alla presenter Marcus Hellner fick nu när han kom hem till Gällivare. Han fick ju bl.a. en ny Volvo XC60 och en villatomt. Pappa sa att det är därför han tränar nu, för att vara med i nästa OS. Dock undrar han  om han kanske har åldern emot sig. Efter inte så långt övervägande kom vi fram till att skeppet nog har seglat när det gäller skidåkning, men att curling kanske skulle funka. Frågan är bara hur rik man blir på det. Han borde ju ha en fallenhet för det dock, han brukar städa väldigt fint här hemma.
Sen tyckte han även att rodel borde vara ganska lätt, det är ju bara som att åka kälke, det borde man väl minnas sen man var liten. Jag vet inte det jag.
Befinner ni er vid isdjuret i stadsparken och det kommer en medelålders man sladdandes på en kälke, ja då vet ni vem ni kan misstänka.

Alltså jag vet inte, men det känns som att gränsen för att kunna beteckna det som att man "befarar benbrott" är passerad för ett ganska bra tag sen när benpiporna sticker ut och foten pekar åt helt fel håll. Men det är ju bara jag. Jag är ju ingen läkare..hey, inte ens sjuksköterska än. Men ändå.
Aftonbladet däremot väljer dock att ta det säkra före det osäkra;



I artikeln står det även "28-åringen tvingades lämnade planen med ett misstänkt brutet ben".
Det känns lite som när polisen tar fast någon för exempelvis rattfylla då denne har kört slalom över båda väghalvorna, och personen är så packad att han/hon knappt vet sitt eget namn. Ändå är den bara misstänkt för rattfylla. Visst, jag förstår att man är oskyldig ända tills man är dömd, men ibland är det nog så uppenbart.
Nåja, det är ju trevligt att skvallerblaskan för en gångs skull inte tar ut något i förskott och gör sin egen sanning!

Nog har det allt varit fint väder ute nu några dagar. Så rejäl blåst att det snöar i sidled, och vilken snö. Vilken jävla snö!! Kan den någonsin ge upp?!
Skulle fara och hämta Simon ute på Vänorts igår, det var dock inte med full säkerthet man visste att man skulle komma fram. Vägen såg ut som en mindre puckelpist och våran topphastighet var hela 22 kilometer i timmen. Något fortare gick inte att köra för då hade vi inte längre haft kontakt med marken under oss. Brutalt, kan man kalla det.

När vi körde i stan fick vi en liten mikrosladd, varpå bilen började tjuta. Det är ju ofantligt tur att bilen är så observant och verkligen uppmärksammar en på att det är dåligt väglag. Utan den hade jag ju kört okontrollerat snabbt. Jag mernar, det var ju inte så att jag märkte nåt när jag blev äggröra.

Länge leve tekniken.