Idag påbörjade jag min bana mot att bli en ännu bättre samhällsmedlem. Är det möjligt?, frågar sig vissa. Ödmjuk som jag alltid är säger jag; jo det går, ty jag har nu varit och gjort anmälning och provtagning för att bli blodgivare! Dock verkar jag vara på gränsen, kanske så att jag nästan skulle behöva få blod själv, haha. Men det var ok iallafall!
Blodtryck tog dom på mej också och jag blev strängeligen tillsagd att när jag sedan har gett blod blir det inget med att ställa mej upp direkt efter, då risken då är tämligen överhängande att jag sedan får krypa på golvet och plocka framtänder. Jag försäkrade sjuksköterskan att jag skulle ha det i tankarna när den stunden väl kom.
Nu är det ungefär 1 månads väntetid innan jag får komma dit och dränera mej, först ska det kollas att jag inte har HIV eller andra otrevliga sjukdomar. Det hade ju varit lite småtråkigt att få ett sånt samtal hem kan jag känna - dock känner jag mej hyfsat lugn, har inte utsatt mej själv för några onödiga risker vad jag vet iallafall!

Idag blir det faktiskt ingen träning, är så slut i kroppen så jag känner att jag behöver vila.
Imorgon däremot kan det hända att det blir ett styrkepass på gymmet, är sugen på att köra en massa magövningar!
Visste ni att magrutorna man kan få att synas verkar vara det sista kvarlevande sen vi var "uppdelade" i fack, som maskar typ. Helt plötsligt tappar magrutorna en viss snygghet när man vet det..