Igår var jag en sväng förbi Intersport för att testa en ny sport-bh. Kollade storleksangivelserna och tog med mej två alternativ till provhytten. Den ena satt som en smäck, det var inget snack om att den skulle göra ett bra jobb och fylla sin funktion, det var bara det att den var ganska ordinär till utseendet, den andra däremot var lite mer groovy. När jag skulle ta på mej den upptäckte jag ett handikappande problem - jag fick den inte ens över armbågarna, så tight var den i "resåren". Detta trots att det var samma storlek som den andra jag provade. Nåja, inte var det ju hela världen, jag ropade bara på mamma som fick hämta en storlek större.
Den fick jag på mej, men när den väl satt på plats fick jag något som i folkmun brukar kallas för panik. Det kändes nämligen som att någon hade gjutit fast tygstycket på kroppen och det skulle krävas mycket för att få av sig det. Det skulle även krävas stor ansträning för att lyckas med den lilla detaljen andning. Omgående insåg jag att jag nog inte kunde be mamma komma och hjälpa mej med den här situationen - jag var, som man säger det, on my own.
Jag började med att försöka peta in några fingrar innanför resåren. Svårighetsgrad: proffs.  Saken blev inte lättare av att mitt finger fortfarande är till lika stor hjälp som en kokt spaghetti är när man ska knyta råbandsknop.

Till slut hade jag dock lyckats åla in fingertopparna och så var det dags att börja dra av den. Eller hur. Om jag säger såhär; svårighetsgrad: omöjligt.
Jag drog och drog, men ingenstans kom jag. Till slut var jag tvungen att börja hoppa för att liksom få till den där förlösande första milimeterrörelsen. Efter ett tags jazzande inne i provhytten (tack och lov var den större än en garderob) lyckades jag så med bedriften att få av mej mitt tygfängelse. Alldeles mörbultad, med axlarna nästan ur led, jag skojar inte,  stod jag där och stirrade på ulven i fårakläder, sen satte jag hastigt tillbaka den på galgen och låtsades som ingenting. Visserligen kan vi väl ge den så mycket credit att den hade nog säkert gjort sitt jobb med bravur, sen finns det ju dock något som kallas för komfort också. Inga toppbetyg där inte.

Så här i efterhand skulle man kunna likna situationen vid en Saw-film. Antingen skulle jag dö, av syrebrist, eller så skulle jag överleva men då tvingas tillfoga mej själv stor skada. Tur då att jag är överrörlig deluxe. Där lurade jag dej allt, Jigsaw!