Nu är lilla mamma i stora Kina, jag är både avis och nervös! Avundsjukan kan väl alla förstå själv, nervositeten har att göra med att min mor kan vara lätt virrig ibland. Det här med att läsa skyltar är inte hennes starka sida, och ifall det bara är kinatecken tror jag inte det blir bättre. Att uppskatta avstånd är ett till område hon uppvisar vissa brister inom. Exempelvis när vi var i New York och hon tyckte att vi skulle gå till Ground Zero, för det var ju 'inte så långt'. Vi gick..och gick..och gick. Det visade sig att det var närmare en mil vi hade knallat. Men visst, jag fick mej ju ett par solglasögon längs vägen, så varför klaga?
Tack och lov är inte damen där själv, då hade jag väl bitit ner naglarna till fingrets fäste i handen vid det här laget, nej hon är där med några jobbarkompisar varav iallafall en har varit där förr. Känns mycket bra.
När jag skriver detta börjar jag tänka 'vem är det som är mamma egentligen, jag eller hon?'
Nåja, jag tror vi ska klara helgen jag och fader. Om inte får jag väl hyra in någon extramamma..