Min lilla mamma verkar inte riktigt ha uppfattat det här med att det är 8 timmars tidsskillnad mellan lill-Sverige och stor-Peking. Imorse klockan 06.23 fick jag nämligen ett sms där det stod "Vad tror du om en goosejacka som är lagom på erika lite rörelsevidd:-) det ska ju vara lite ledigt. Eller för stor? Det är xs".
Man kan ju undra om hon väntade sig att jag skulle vara vaken den tiden..en lördag och allt. Nu var det ju visserligen så att jag vaknade av smset, men jag var långt ifrån frivillig till att vakna!
För det andra - hur i hela friden ska jag veta om den blir bra på mej?! Nog för att jag är översynt, dvs ser bättre på långt håll, men det där var nog till att ta i väl så mycket!
Jag skrev iallafall att det säkert blir bra, hellre för stort än för litet, jag vill inte se ut som en stoppad korv.

Senare på dagen fick pappa ett sms där hon frågade om jag skulle ha 38 eller 38,5. På vad?, kan man fråga sig. Jag meddelade att ifall det var skor vi pratade om så var 38,5 bra - fick inget svar så jag antar att sådant var fallet.
Det blir spännande att se vad hon kan ha grävt upp..hur många par skor jag får, haha!

Har hunnit vara en sväng på gymmet imorse också! Igår när jag skulle sova kände jag riktigt ångesten över utebliven löpning nu några veckor, så jag bestämde att det skulle det bli idag. När jag kom till Inpuls fick jag snabbt omarbeta dom planerna. Det var nämligen en sisådär sjuhundrafemtio miljoner människor där, varav sex använde de sex löpband som finns till förfogande. Jag blev så ledsen att jag ville sätta mej i ett hörn och gunga fram och tillbaka och nynna entonigt, men jag tog mej själv samman och styrde kroppen mot en cross-trainer istället. Tänkte att 'nu ska vi inte hålla igen', så jag valde Random hill, nivå 10 av 20. I början gick det ohyggligt lätt, jag undrade om jag ens skulle break a sweat. Några minuter senare var belåtenheten utbytt till fasa, jag undrade om jag ens skulle överleva halvtimmen ut. Det visade sig att när staplarna gick upp till taket på displayen var det ganska tungt, dvs. jag fick knappt 'skidorna' att röra på sig med min egen kroppsvikt om jag inte liksom hoppade varje steg, eller slet något oerhört i handtagen. Ett tag var det så jobbigt att jag nästan tvingade mej själv att börja tro på Gud och försökte tillbe honom, detta gick inget vidare. Min kropp verkade inse att extrema livsuppehållande åtgärder krävdes, för jag lyckades iallafall ta mej igenom alla staplar!

Extra jobbigt var det också då jag försökte hålla åtminstone så låg takt som bpm'et i låten jag lyssnade på, inte kul när det kom en uptempo-låt precis i högsta stigningen..

Imorgon blir det vanlig hederlig styrketräning, hallelujah!
Smell ya later, och hörni;

acti labores jucundi