Det har blivit kallare ute igen, det fick jag känna på idag när jag stod och väntade på bussen med Erika. Det som är lite intressant är LLT's något egna, innovativa tideräkning. Deras '1-minut' och 'Nu' verkar inte riktigt överensstämma med gemene mans uppfattning av orden, inte heller stämmer de överens med varken min eller Erikas klockmakares tankesätt, då det under LLT's gyllene '1-minut' ofta går både 4 och 5 andra minuter.
Detta är ju nu ingen katastrof när det är någorlunda ljummet ute. När det blåser vad som känns som skarpslipat smågrus genom luften och byxorna verkar tunnare än ÖoB's toalettpapper, DÅ är det katastrof.

Nu tänker ni att detta är oviktigt, men då kan jag vänligt men bestämt tillrättavisa er, ty jag har precis läst psykologi och där lärde vi oss faktiskt att vardagliga gissel (såsom försening, bilkö, att tappa saker, osv.) i upprepad form kan ha en direkt skadlig inverkan på den psykologiska hälsan.
Så nu vet ni LLT, ni har hela Luleå stads (och även vissa turisters) mentala hälsa i era händer, men känn ingen press - åtgärdar ni det inte kanske ni får fler passagerare på eran nu prishöjda linje till Sunderby sjukhus, då blir ni allt glada. Det kanske är det som var planen från början..?!


Några andra tillfällen när man inte vill använda sig av LLT's tideräkning är;

• när man gör ex. armhävningar på tid - "vi kör en minut till" känns plötsligt väldigt omotiverande
• när man sitter i telefonkö och lyssnar på hissjazz med käcka saxofoner
• när man ska öva på att hålla andan