SJUKAN

Hej mina vänner!
Nu har det varit lite action i mitt liv kan jag meddela. Vissa av er vet att jag har haft ont i fingret ett tag nu, och igår eftermiddag ringde jag till sjukvårdsrådgivningen för att höra ifall dom tyckte att det var nån idé att gå till vårdcentralen idag eller inte. Föga kunde jag ana vilket svar jag skulle få. Efter en snabb genomgång av symtom sa killen att jag var tvungen att komma in samma kväll så att en läkare fick titta på det. Snacka om att jag inte hade väntat mej det, i vanliga fall tycker jag snarare det brukar vara så att kroppsdelen knappt ska få sitta kvar för att man ska föräras en tid.
Klipsk som jag var insåg jag att ett besök på jourcentralen skulle generera en viss väntetid, så jag tog med mej min trogna följeslagare Sofie som moraliskt stöd. Detta var inte någon missräkning; efter 1,5 timma i väntrummet hade jag fortfarande inte ens fått anmäla mej. När jag väl fick komma in till läkaren gick det dock fort - det klämdes på 4 ställen och sen blev det akutremiss för röntgen.
Vi försökte göra det bästa av situationen, så vi svängde förbi Kvantum för lite färdkost på våran, som Sofie kallade det; roadtrip.

Genom röntgen for jag som en oljad blixt, där var det nämligen ingen före i kö. Lite tur ska man ju ha!
Ungefär där trodde jag väl att äventyret skulle sluta, att det var en rejäl stukning som jag hade trott. Men icke. Vi blev skickade ner till akuten där jag skulle få träffa en ortoped och hela faderullan.
Sofie trivdes inte så bra i undersökningsrummet, då hon fick lite seriemördarvibbar av utrustningen. Inte blev det bättre av att jag lurade i henne att gipstängerna var till för amputation av fingrar och tår. Det är ett hårt liv Sofie.

Ortopeden kom och berättade att jag har en fraktur på yttersta leden, och att jag dessutom har en skada på en sena, vilket gör att fingret blir mindre rakt - något som flera av mina vänner har uppmärksammat. För att åtgärda detta krävs en skena som jag ska ha på mej dag och natt i sex veckor. Det är ju inte så att man slår frivolter av lycka. Nåja, skena any day istället för ett krokigt finger!





Blir mycket konditionsträning framöver...

Kommentarer
Postat av: --

hej , jag är en tjej på 13 år & jag har oxå en skena .. jag ska ha den i 6-8 veckor .. , har du något tips hhur man kan få det att värka mindre eller något? ,tack (: §

2011-10-18 @ 21:56:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0