Jag har fått en hemsk aha-upplevelse!
Jag har regredierat ända tillbaka till spädbarnsstadiet, inte bara till 9-10 årsåldern som jag först trodde. Boven i detta drama är allra troligast mina inte alltför bekväma arbetstider, som dessutom skiftar lika ofta som nya pakter görs i Expedition Robinson.
Ett exempel på denna tillbakagång är att jag, så fort jag inte aktiveras, antingen somnar eller blir på ofantligt dåligt humör, alltså hjälm på för alla i min närhet. Ett annat, mindre charmant exempel är att jag, varje gång jag då somnat och sedan vaknar, finner mej själv dreglandes som, just det - ett spädbarn! Min kropp har alltså intagit ett sådant enormt energisparläge att den inte ens orkar hålla igen munnen när jag sover, för att det går för mycket reservkraft till det. Snart kommer jag väl att börja sova med ögonen öppna också, det kan ju vara för jobbigt att hålla dom stängda under så lång tid.
Nej hujedamej!