Då var man hemkommen efter några dagar i stekheta hufvudstaden. En stad som bjuder på både, som Fredrik & Filip säger, bra och anus.
Några punkter på bra-listan är:

• ljuvligt väder (okej, kanske väl så varmt, men jag tänker inte klaga!)
• stor sommarrea
• semester

Anus-listan får ni klara er utan, men en grej kan jag inte hålla mej från att skriva! När man betalar 285 kr för en varmrätt (lax, mixsallad & vitlöksgrillade champinjoner) tycker jag att man ska kunna räkna med att iallafall inte fortfarande vara hungrig när man går därifrån. Det tycker uppenbarligen inte restaurangägarna på Östermalm. Laxbiten var förvisso ganska normal i storleken, men det andra...det var nästan så att jag började leta efter den dolda kameran när jag fick in maten! Den såkallade mixsalladen bestod av ett litet fat med bladspenat och ruccolablad, rent ut sagt löjligt var det. Och champinjonerna kan inte ha varit fler än två till antalet - kocken lyckades dock få dom att ta upp hela serveringsfatet genom att skiva dom i närmast mikroskopiska skivor.
För att bli mätt på det skulle man behövt ha en magsäck stor som mitt tålamod just då (minimalt) och försvinnande låg förbränning. Jag har, vad det verkar, ingetdera.
Därför tog jag, efter att ha inhalerat måltiden, saken i egna händer och gick raka vägen till norrlands stjärna och min stora räddare i nöden: MAX! En maxburgare jr utan bröd och en grönsallad senare (32 kr sammanlagt) var jag mätt och mycket belåten.

Jag tror mej dock ha hittat finflosa'-restaurangernas budord och livsfilosofi:
Cibi condimentum est fames -- "Hungern är den bästa kryddan"

Då har jag något att ge igen med:
Qui vult dare parva non debet magna rogare -- "Den som vill ge lite borde inte begära så mycket"

Nä, just det, ta inte betalt för en hel oxe när man får mat som skulle kunna mätta en myra!
Så det så.