Igår var sista dagen på praktiken. Under lunchen var ett av samtalsämnena kläder och skor, och vad man får och inte får ha på sig efter att ha uppnått en viss ålder. En av sjuksköterskorna hade fått strikta order från sina kids om att absolut inte ha ungdomliga skor på sig, hur skulle det se ut om hon kom till ett utvecklingssamtal på skolan, och så hade hon på sig likadana skor som någon av grabbarnas klasskompisar?! Det skulle tydligen vara svinpinsamt, eller något åt det hållet antar jag.
Sen var det en annan som istället uppmanades vara lite coolare och klä sig lite mer ungdomligt - det kan inte vara lätt att vara precis i gränslandet mellan ung och gammal nu för tiden. Och vart går den gränsen förresten?

När jag jobbade på Bergskolan (19 år gammal) fick jag frågan om hur gammal jag var. Gissa, sa jag. Det skulle jag aldrig ha gjort, för vad fick jag till svar?! 32!
Senare satt jag inne i personalrummet, varpå en kollega frågar "Vad gör du här då?"..."Eh..jag är musiklärare?", svarade jag lite frågande. Då visade det sig att hon inte menade här på skolan, utan här, i personalrummet. Hur vet jag det? Jo hon utbrast "Jaha, jag trodde du var elev! Du ser ut att vara 15"

Det här med ålder är inte alltid lätt alltså. Och hur ska man då veta hur man ska klä sig när det råder sådan förvirring på alla andra plan?

Med detta i tankarna fick jag mej ett gott skratt när jag såg en dam, uppskattningsvis 70 år (alltså möjligtvis 66-83 år) med vitt lockigt hår, en basker och promenadstavar även uppvisande ett par skinande blanka Dr Martens-kängor. Snacka om att krossa kärringnormen!