Nu är man precis inne efter skottning och 60 meter häckskakning. Med det menar jag tyvärr inte att jag skakade rumpa, utan våran stickiga växt-häck. Det var mej ingen angenäm upplevelse då jag var tvungen att klättra upp i dom omgivande snödrivorna för att nå. Dessa snödrivor var, mellan tummen och pekfingret en sisådär 1,5 meter djupa. Det var ett under att jag inte kilades fast i Vantes Inferno.
Jag hatar att skotta. Tur att jag hade min älskling Bruce i öronen - jag måste ha sett överjordligt snygg ut när jag stod på bron och åmade mej kring sopen i sann Lena Ph-anda, samtidigt som jag även försökte vifta bort lite snö.

Nu är jag iallafall inne och försöker återfå blodet till mina troligen bortfrusna extremiteter.
Skönt att ha det gjort!